Träningen med Mistbelle har verkligen fått mig intresserad av western. Marley hörde att Ferdinand hade införskaffat en tinker som var skolad inom western. Jag tyckte det lät intressant så självklart tog jag mig dit för att titta på den. Det kändes rätt från första stund så nu har jag införskaffat en tinker vid namn Rockstar. 

 

Hittills har Rocky varit väldigt lugn och sansad. Han är väldigt lätthanterlig och verkar gilla barn väldigt mycket. Kanske man ska börja ge ut lektioner? Han är väldigt stadig att rida på och svarar bra på kommandon.

 

Det vackra paintstoet Mistbelle är det tredje stoet som fått tagit plats i mitt stall. Belle är väldigt ivrig av sig och vill ha saker gjorda snabbt. hon kan kännas lite stressig och ofta så ligger hon steget före. Trots det så är hon hur snäll och go som helst. Belle har fått mig att fatta ett intresse för westernsporter då hon tränades i det i sina yngre år. Det verkar så kul at vi faktiskt har börjat träna barrelrace på Marleys bondgård. Marley tycker det bara är roligt att hans bana kommer till användning, och att se Belle, som han sålde till mig, gör honom glad. Belle är väldigt snabb och har bra balans så westergrenarna passar henne perfekt. 

 

 

Emeraldmist, eller Loke som han hela tiden kallas är en duktig dressyhäst. Han tar otroliga och luftiga steg och blir gång på gång prisad för att ha fina steg i alla gångarter. Han har en lång erfarenhet av dressyr och är välutbildad. Han har tidigare vunnit många tävlingar, men eftersom hans ägare fick ont om plats, och även ont om pengar så såldes han till Ferdinads hästmarknad där jag senare hittade honom en kväll när jag var på besök på hästmarknaden då den befann sig vid jorvikstallet. Jag fick provrida honom och upptäckte genast hur fint han gick. Eftersom jag själv inte har så stor erfarenhet inom dressyr så såg jag Loke som en utmaning. Jag fick köpa honom till ett bra pris. Jag hoppas att jag kan lära mig en massa utav denna skönhet!

Han kan vara väldigt het på gröten om man säger så. Han testar hela tiden mina gränser så jag får jämt vara på alerten när jag rider honom. Men han börjar bli bättre och bättre och lyssnar mycket mer på mig nu. 

 

Rosepetal är ett verkligt mysterium för mig och alla som bor i Valedale. Ingen vet vart hon kommer ifrån eller vem hennes ägare är, eller kanske var. Ingen vet någonting om henne. En dag stod hon bara där bland Elizabeths rosor och betade lugnt. Jag har fått tagit hand om henne sedan dess. Hon har ett väldigt lugnt temprament men är också väldigt skygg. Hon har svårt att lita på andra och är väldigt försiktig när det kommer till nya saker, så jag får jobba väldigt mycket med henne när det kommer till tillit. Hon håller sig gärna till min frieser, Ravendale som verkar ta hand om Rose. 

Vi får se vad som händer med denna unga arab i framtiden. Undrar om någon letar efter henne? Jag har verkligen inget emot att ha henne i mitt stall för hon är hur underbar som helst, men jag vill ändå veta vart hon kommer från. Kanske ska jag höra med Ferdinand och Ed om de vet något om henne?

 

Det här är en ung herre på fem år. Han är stallets stjärna och samtidigt en riktig pajas. Han busar ofta med alla i stallet och får en att dra på läpparna väldigt enkelt. På tävlingsbanorna är han som en annan häst. Då är han hetlevererad och en riktig tävlingshäst. Han har verkligen en vinnarskalle och ger sig inte i sista laget. Spider kräver mycket uppmärksamhet. Han älskar verkligen att stå i rampljuset lika mycket som han älskar att äta saker han inte får äta. 

 

Historien om hur jag fann Spider är en rolig historia. Eller ja... han fann faktiskt mig. Hn är som sagt väldigt busig så han smet ofta från sin ägare som hade honom uppstallad i Fort Pinta. Han smet ofta till Valedale och störde lugnet lite i stallet. Spiders ägare tappade lite tålamodet med honom och ja... nu står han i mitt stall, när han inte rymt från sin box såklart. Han brukar gömma sig i kohagarna i Hollow Woods. 

 

Raven är ett väldigt lugnt frisersto på femton år. Hon är väldigt stor för att vara en frieser men hon verkar inte inse det själv ibland då hon ofta försöker ta sig in i små krymslen där ponnysarna knappt får plats. Det är i alla fall Raven som får det att bli lugnt i stallet. Det ligger alltid ett lugn runt henne som verkar sprida sig. Raven tävlade väldigt mycket i fälttävlan förut hos sin förra ägare men hon drabbades utav en liten skada i höger framben. Hennes förra ägare slutade såklart tävla med henne och började en rehabilitering med henne. Hon blev bättre och bättre och tillfrisknade helt tillslut, men ägaren blev istället mycket sjuk och tvingades sälja Raven som hamnade på Jorvik då ägaren hört att det var en ö där hästar hade stor betydelse för befolkningen och då kände han att han kunde skicka iväg henne hit eftersom alla här älskar hästar. Hon hamnade hos Steve men flyttade snabbt hem till mig då jag föll pladask för henne. Hon är verkligen en dröm att rida på och en duktig tävlingshäst. Hon och jag har sprungit in många medaljer tillsammans under de månader jag ägt henne. 

 

Hawkeye är en liten busig jorvisisk ponny med ett hjärta av guld. Han hamnade i mitt stall efter att jag för första gången såg honom i försäljningstallet på paddockön när jag en dag besökte Skördebygden. Det kändes som att han hela tiden tittade på mig, av alla människor som befann sig i närheten. Jag smälte direkt. Vem kan motstå en sådan här goding egentligen?

Han heter Hawkeye för att jag är ett stort Marvelfan, och för att han alltid ser vad man behöver. Ser han att jag är på dåligt humör kan han bara puffa lite på mig eller göra något annat för att få mig på bättre humör. Han träffar alltså alltid rätt.